I bland undrar jag om det bara är andra som tycker att jag är knäpp eller om man verkligen är det, för i bland kan jag själv komma på mig själv med dom konstigaste funderingarna och aktiviteter..
I somras när det var 30 grader varmt umgicks vi med ett par vänner, manen tränar och springer maraton, hans barn tyckte att han inte var klok för att han hade tränat backträning denna varma dag.
Efter ett tag kom vi in på hur jag tränar mina hundar och mannen så fantastiskt lättad ut och sa sen att det han gjorde inte var så konstigt efter allt....
Hum hur ska man tolka det, är jag knäpp eller har vi alla våra sätt att nå dom mål vi vill nå.
Härom dagen hände följande har skrivit om det i annat forum
I
kväll när jag åkte och tränade vatten med flickorna hade ett gäng män i
pensionsåldern slagit upp sina tält på stranden och dom satt och åt
middag, jag tänkte gå vidare för träning någon annan stans men stannade
och pratade en stund. Det visade sig att dom var ute på cykelsemester
och kom från olika delar av landet. När jag förklarat vad jag tänkte
göra ville dom gärna att jag tränade på stranden. Det är inte varje dag
man blir på hejjad och får applåder när man står på en strand i slutet
av augusti och tränar vattenapportering med en upptinad and och två
tossiga hundar. Ett fantastiskt härligt gäng var det. Hoppas dom får en
fortsatt trevlig semestertripp.
En fantastisk kväll men man undrar vad dom sa när jag gick :-)
Visst jag tillbringar mycket tid med att träna mina hundar i allt från viltapportering till rallylydnad.
Nu när jaktsäsongen är här så går funderingarna på hur jag ska träna, hur ofta och hur länge framför allt tänker jag mycket på vart man kan träna, man vill ju ha en varierande mark och stränder med olika förutsättningar, man vet ju aldrig hur provplatsen ser ut.
Jag tränar just nu 5-6 dagar i veckan mellan 5-60 minuter per dag. Ibland blir det 5 min träning vid köksbordet och ibland åker jag långt och betalar mycket för träningen.
Nu har jag anmält till några prov och helt plötsligt går ju tiden så fort, vart tog alla träningdagar vägen som man hade från förra säsongen, all träning man skulle göra under vintern och sommaren, visst jag har tränat men helt plötsligt kommer man på saker man glömt.
I dag slog det mig att Cider 1 1/2 år aldrig har sett en båt, ops, hur har jag kunnat missa det, under eftermiddagen har hjärnkontoret gått varmt om vart jag skulle träna och hur jag skulle få till den bästa träningen.
Valet föll på en strand med närbelägen båtbrygga, lite ensligt men ändå lättåtkomligt då jag fortfarande har ont i knät. Sjön och platsen ligger i grannkomunen så det var bara att, när man väl kommit hem från jobbet och fått i sig lite mat vid ca 19 tiden , packa bilen och åka i väg.
Väl där så såg det helt omöjligt ut, längst vattnet går det en liten gräsväg men mellan vägen och vattnat växte det midjehöga ormbunkar dessutom sluttar det en hel del mot vattnet, men skam den som ger sig.
Jag trampade ner några ormbunkar så Cider i allafall såg skymten av vattnet, spanade in vassdungen som låg mellan oss och båtarna och försökte kasta dummyn så nära båten som möjligt, nu är jag nog sämst i hela världen på att kasta och långt går inte alls, men för en gång skull så kom dummyn på en helt ok plats, jag jag har ju inte så höga förväntningar på mig själv. Cider plöjde sig igenom ormbukarna strävade mödosamt genom vass och näckrosor hittade dummyn och tittade inte ens på båten....
Där hade jag för att jag trodde hon skulle jaga upp sig för båten.
Hon lyckades till och med släpa upp en anden genom vegitationen flera gånger.
Så då kan man alltå konstatera att man är nog lite knäpp, här står man en torsdagkväll, trött efter en hel dags jobb, med ormbunkar upp till midjan, lika blöt som hunden som badat då jag vill ha avlämingar i famnen på träning, lockar på en hund som klarar allt bättre om jag håller tyst, och blir jätteglad för hon ger mig en död and.
Visst är livet med hundar underbart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar