Viltspår

Idag var det då dax för start i den enda hundsport som gör mig nervös.

Jag har så svårt för Viltspår, efter många timmars annalyserande så har jag kommit fram till att jag har svårt att inte ha koll när någon annan har det. Domaren vet vart vi ska gå och det vet inte jag.

Så var det där med att lite på hunden, har väl, om jag ska erkänna, lite svårt för det.

Efter tips på en spårdomare där man får smsa för att boka spår så fick jag spårprov redan dagen efter, passa mig alldeles utmärkt då jag inte klarar av att gå för länge och vänta.

När jag skulle knyta känngorna på plats så känner jag hur det knastrar på baksidan av knät/nedre delen av låret, en lättare muskelbristning troligtvis, som tur var det i mitt dåliga knä, så skulle ändå dra på knäskyddet som hjälpte lite.

Det var fin spårmark men många skiften i terrängen och en bra och trevlig domare, men för mig är 600 meters spår så lååååångt, tänk att tiden kan gå så långsamt och vara så plågsamt.

Båda flickorna spårade på på sina sätt, Eevee går rakt på med lite höjd nos som om hon är ute på promenad, hon går av och kollar någon meter här och där, domaren trodde hon rensar hjärnan och tar ny fart för hon vet precis vart spåret går. En naturbegåvning enl domare.

Dooley's tar sig an utmaningen på ett helt annat sätt, i början skulle hon kolla varenda doft och inte bara en gång utan om och om igen, så funderade efter en 20 meter om vi skulle vara färdig innan det blev mörkt, började 14,00.... men så fick hon lite fart och spårade på bra men väldigt noga.

Lika fin terräng i detta spår,  Eevee spårade på 17 minuter och Dooley's på 22 men mattes spår kändes som 2x 100 timmar.

Men vad glad och stolt jag blev när båda flickorna fick med beröm godkänt.

På vägen hem så firade vi med hamburgare.

Nu är det 2 spår mindre att vara nervös för.... Jippie

Dooley's

Eevee