Hon utan lokalsinne

Efter en slömorgon/fm framför OS tven så var det då dax att ta en promenad med flickorna så jag åkte iväg med bilen en bit för att gå på en skogsväg, men väl där ser jag att bommen är öppen och det hörs skott så eftersom jag inte vill springa på jaktlaget så går jag tvärs över vägen över ett gärde längs en fin stig jag aldrig gått på. 

Redan där borde jag kanske tänkt till lite, ja det gjorde jag nog men man kan ju lätt gömma, så när jag gått ca 30-40 minuter kommer jag fram till en timmerväg, ja väg och väg, uppkört i skogen, funderar på att vända och gå samma väg tillbaka men det är ju så tråkigt.

Frågan är ju då höger eller vänster, vänster var mer is på vägen så det blev höger, kommer fram till ett gärde följer kanten, tycker mig se att någon gått där tidigare. Tänker i mitt stilla sinne att om jag fortsätter så kommer jag att korsa den stigen jag tidigare gick på. Hundarna är förstås jättelyckliga över att få gå på ny mark. efter en ca 30 minuter kommer jag fram till en lite större traktorväg som går åt 2 olika håll. Det är då jag inser att jag inte har en aning vart jag är. klockan är straxt över tre och det börjar skymma i skogen, och jag som är mörkrädd och har ett otroligt dåligt lokalsinne, vilket jag borde veta vid det här laget.
För en sådär 25 år sedan red jag vilse mitt i vintern och var borta ca 3 timmar i mörkret och med en häst som hade gått ner sig i ett träsk, men lyckades tillslut komma upp. Efter det har jag varit väldigt försiktig med att gå på okända stigar i skogen framför allt på vintern. Men sista åren har det släppt och jag har utforskat nya stigar. 

Tillbaka till dagens förvirring i skogen, så insåg jag när jag stod på skogsvägen att jag inte visste vilken riktning jag skulle gå så jag tar upp telefonen går in på google maps och slår på GPSen. Det tar ett tag innan jag lokaliserat mig och inser att jag har en bit kvar till bilen, kan inte riktigt klura ut år vilket håll jag ska gå så jag provgår åt båda hållen för att se åt vilket håll GPSen slår ut. Men mitt i skogen så verkar inte GPS signalen inte vara så snabb, så tillslut fick jag ta ett beslut att gå åt höger....

När jag gått ett par 100 meter så hoppar pilen på telefonen en bit och JAAA åt rätt håll dess utom. 

Kommer runt en krök och inser att jag är nästan ute på bilvägen, vänder mig om och ropar på hundarna för att koppla upp dom. Pepsi kommer för en gångskull direkt men Cider som aldrig lämnar mig är bara borta..... Jag ropar och visslar med pipan, paniken sprider sig, tänk om hon sprungit genom skogen ut på vägen... jag går tillbaka längst skogsvägen och ropar och ropar, så kliver hon lungt ut från skogen och tittar på mig och undrar nog varför matte ropade och skrek så när hon hade så kul i skogen.

Sen blev det koppelpromenad längst vägen ca 1 km för att komma till bilen så lite felbedömning på vägen blev det allt, men vi fick en härlig promenad med bara lite hjärtklappning och en "liten" del förvirring.